2016-03-04
Varje gång vi stannar till vid sationen där du brukar kliva på sträcker jag på mig lite extra och tittar upp för att se om du är där. Varje gång jag ser åt ditt håll och ser dig så blir jag alldeles varm inom mig. Det är många gånger som våra blickar möts, men jag vänder snabbt bort blicken för att inte du ska känna dig utstuderad. Men du är ju så otroligt vacker. Du är så vacker där du sitter och läser tidningen. När vi börjar närma oss stationen där du brukar kliva av försöker jag se i ögonvrån när du reser dig och kan blicka ut mot vyn där du speglas. Skiner alltid upp i ett leende för då är du nära mig, inte ens en och en halv meter. N frågar mig alltid om inte jag vill sitta i färdriktningen, då kan jag ju inte se dig men det säger jag inte. Du får vara min hemlighet. Hade jag berättat om mina känslor för dig för henne hade hon undrat vilken person jag är som vill att det blir vi. Du är inte precis någon som passar mig enligt allmänhetens åsikter, eller det vet jag egentligen inte. Jag vet inte hur många gånger jag har önskat att tåget svänger till precis när du passerar mig för att din plånbok ska falla ur din ficka och ner i min väska så att jag hittar den senare och vi måste pratas vid och mötas. Kan vi bara mötas nån gång och börja prata. Ett litet hej eller en diskussion om varför tåget är sent som leder till en vänskap. Minns den gången du satt bredvid mig då jag hade börjat lägga märke till dig. Du doftade så gott. En liten förelskelse eller nåt i den stilen som hållt i sig i snart tre år. Det jag skulle sakna som mest när jag slutade i sommras är att få se dig. Det är dagens höjdpunkt. Det kan göra att en skitdag kan bli så mycket bättre.
